MoAR – Museum of Artistic Research; Barockhallen, Historiska museet

2018-10-17

 

http://museumofartisticresearch.org/

MoAR är den första grupputställningen av konstnärlig forskning, representerande cirka 10 % av alla konstnärliga forskare som offentligt har försvarat en doktorsavhandling i Sverige, tillika täckande alla discipliner från filmanimation över modedesign till koreografi. MoAR är också en iscensättning av det konkret förkroppsligade inom akademisk konstnärlig forskning – konsten, designen, litteraturen, musiken, arkitekturen, koreografin, konsthantverket, cirkusen – i så många manifesterade arter och former som möjligt.

MoAR – Museum of Artistic Research är öppet för allmänheten från onsdagen 26 september till och med söndagen den 7 oktober.

Medverkande/Konstnärliga forskare:

Jeoung-Ah Kim, Keramiker

Janna Holmstedt, Bildkonstnär

Andreas Nobel, Inredningsarkitekt och möbelformgivare

Maja Gunn, Modedesigner

Birgitta Nordström, Textildesigner

tina carlsson, Bildkonstnär

Mårten Medbo, Keramiker

Linda Worbin, Textildesigner

Nils Claesson, Filmare och konstnär

Mara Lee, Författare

Åsa Unander-Scharin, Koreograf

Kim Hedås, Kompositör

John-Paul Zaccarini, Cirkusartist

Andreas Gedin, Bildkonstnär

Sandra Kopljar, Arkitekt

Museichef, Museum of Artistic Research: Bogdan Szyber
Utställningscurator: Erik Berg
Redaktör & museiguide 27/9: Marianna Feher
Essäist: Fil dr Anna Laine

MoAR är en del i Bogdan Szybers konstnärliga forskningsprojekt Fauxthentication – Staging and Performing The Site Specifics of The Academic Artist, en tvärdisciplinär undersökning av tre fält: akademin som scen, det globaliserade digitala proletariatet som aktörer och institutionell kritik som metod. Bogdan Szyber är doktorand på Stockholms Konstnärliga Högskola.

…and it’s gone – Det försvunna ögonblickets arkiv, Scenkonstmuseet, Stockholm, 11/4 – 10/9 2017

2017-02-23

Årets utställning 2017

Riksförbundet Sveriges Museer har för tionde året i rad delat ut priset Årets utställning. Priset ges till den utställning som under föregående år bäst har bidragit till att utveckla utställningsmediet i Sverige. Vinnaren av priset Årets utställning 2017 är utställningen …and its gone”, producerad av Scenkonstmuseet i Stockholm. Originalidé och formgivning av Bogdan Szyber och Carina Reich.

En av scenkonstens förnyare, Eugenio Barba, kallade teater- konsten för ”ögonblickets konst” och konstnärer som verkar inom denna konstform är de som skulpterar i det efemära. Att söka bevara detta flyktiga ögonblick, där själva konsten förkroppsligas just i den stund då verket framförs och möter sin publik, blir en omöjlighet, en paradox.

De många delar som ett sceniskt konstverk består av, som till exempel skisser, manus, noter, kostymer eller masker går naturligtvis att spara för en framtid. Dessa artefakter bidrar till en förståelse av det unika för scenkonstens formspråk och dess förändring genom tid och rum.  Det är dock när de olika delarna i ett sceniskt verk smälter samman i framförandet, som den sceniska konsten uppstår och framträder. Allt som blir kvar av denna totalitet, där den fysiska närvaron av allt som påverkar och berör ens sinnen, till syvende och sist är enbart minnen av upplevelser, vilka i sin tur endast kan leva vidare genom kollegors och publikens berättelser.  Det är utifrån omöjligheten i att söka bevara och återuppväcka ögonblicken från försvinnandets konstart, som vi skapat detta arkiv, allt för att söka ge närvaro åt det ögonblick som inte längre är.

“Performance’s only life is in the present. Performance cannot be saved, recorded, documented, or otherwise participate in the circulation of representations of representations: once it does so, it becomes something other than performance.Performance’s being… becomes itself through disappearance”. Peggy Phelan. Unmarked: The Politics of Performance, 1993.

Nu är vårt lustspel slut; aktörerna
Som jag sagt dig, voro andar alla
Och löstes upp i luft, tunn luft, med ens. Och liksom detta
bländverk utan kropp,
Så skola stolta slott, skyhöga torn
Och tempelvalv, ja själva detta jordklot,
Med allt vad däri är, engång försvinna
Och liksom denna väsenslösa hägring
Ej lämna efter sig det minsta spår.
Av samma tyg, som drömmar göras av,
Vi äro gjorda, och vårt korta liv
Omfamnas av en sömn.

Prosperos monolog i William Shakespeares Stormen, Akt IV, scen 1.

————————-

Originalidé & formgivning: Bogdan Szyber & Carina Reich

Ljuddesign: David Österberg
Ljusdesign: Ronald Salas
Intervjuer, inspelning, redigering: Safoura Safavi
Mekatronik: David Wätte
Grafisk design: PJADAD
3D-visualisering: Martin Christensen
Film: Carl-Jonathan Szyber
Tekniska installationer: Transpond AB
Utställningsproduktion: Eckerud TQ AB och Scenkonstmuseet
Hyllor: Reposator AB
Scenografiassistenter: Marina Quiero, Pam Måfors, Safoura Safavi
Tekniker: Johan Sturk
Marknadsföring och kommunikation: Hillevi Berg Niska
Praktikant utställningsproduktion: Evelina Rasmussen-Taengh

Utställningsproducent: Lars Annersten

Tack till: Iggesund Paperboard, Malin Karlsson, Monica Åslund Forsén, Aleksander Dybowski, Scenkonstmuseets medarbetare och praktikanter som vikt mappar och kartonger och på andra sätt bidragit till utställningen tillkomst, medarbetare från Perido Skills AB.

Utställningen innehåller bl.a. ljudspår ur vitt skilda uppsättningar av Carina Reich & Bogdan Szyber från åren 1998-2011. Dessa är:
Amour Fou, 2005, kortfilm/Gbg Filmfestival
(röst: Anna Pettersson, text: Bogdan Szyber),
Dying for Love, 2003, Grande Auditório/Gulbenkianstiftelsen, Lissabon (text & röst: Elvira Archer),
Zoink, 2004, Unga Riksteatern (röster: Helene Berg,
Carina Reich & Matthias Hülphers, text: Peder Bjurman,), Unknown Pleasures, 2009, Kulturhuset Stockholm
(röst: Sandra Medina, text: Björner Torsson),
Demonernas port, 2006, Malmö Stadsteater/Hipp
(röster: Niklas Engdahl, Regina Lund & Clas Göran Söllgård, text: Bogdan Szyber),
Nattvakten/Stockholm, 2000, Stokholms sightseeingbåtar, Saltsjön (röst: Krister Henriksson, text: Björner Torsson), Music for Darkened Theatre, 2008, Pusterviksteatern, Göteborg, (röster: Benjamin Quigley, Ika Nord, Hans Nilsson, Cecilia Roos, Göran Svalberg, text: Bogdan Szyber),
Isens fasor, 2003, Radioteatern, (röst: Stina Nordenstam, text: Peder Bjurman),
Nattvakten/Karlskrona, 2001, fyren God natt/Karlskrona skärgård (röst: Rolf Skoglund, text: Peder Bjurman), Haunted Dancehall, 2006, Orionteatern Stockholm
(röster: Charlotte Engelkes, Cecilia Roos, Pär Ulander, text: Bogdan Szyber & Kelly Davis),
Fem kända musiker döda i seriekrock, 2011, Dramaten/ Målarsalen (röster: Jan Waldekranz, Reuben Sallmander, Pierre Wilkner, Magnus Ehrner, Olle Jansson, text: John Ajvide Lindqvist),
Bari-Gdansk, 2004, Bari, Italien (text & röst Bogdan Szyber) Silent Companions, 2005, Karlskrona konsthall
(röst: Olle Jansson, text: Björner Torsson).

Ett stort tack till alla dem som gett röst åt och därmed bidragit till den förgängliga konstens berättelser vilka talar till oss genom telefonlurar.

Du som besökare är varmt välkommen att lämna ett bidrag till detta ögonblickets arkiv och därmed tradera vidare den efemära konstens berättelse.

———–

Om ett ljus tänds, tänds det för att slockna

Allt som är fast förflyktigas
Som vatten är i vatten
Det talade flyter samman, kropparna i varandra

Man tar ett simtag – sen lägger sig vattnet tillrätta igen

Allt som är fast förflyktigas
Den är redan förbi, rörelsen som kroppen skrev Löstes upp:
Det syrliga bäret på tungan
Elden – och vattnet som kokade bort
Dimman som kommer så tyst och försvinner

Till slut kommer allt att handla om detta: man hejdas, något står i ens väg
Den hårda motvinden, det höga gräset
Inte tiden går, vi rör oss själva

Allting åldrades, ingenting ingen blev yngre Vart tog mannen och kvinnan vägen?
Vart tog minnena vägen?
Också rummen, arkiven, filerna

där allt som hänt, samlats in i oss själva Där i våra labyrintiska vindar
som sluter sig om sitt innehåll
Vi vet inte om det multnar därinne

Men allt som var fast förflyktigades

Som allt, alla ljud, måste försvinna för att ge plats för nya ljud

Man vet: Allting flyter, förlorar sitt namn Det är svårt att komma ihåg
ansikten
Barnens röster, till och med deras skratt De försvinner i vattnet

Allt som är fast smälter
Nuet slits loss och rusar in
i det förgångna
Som en figur äts upp av sin bakgrund,
en affisch av elden
Ständigt följs den av nya, för några sekunder fria galningar och fladdrar i solen
Eller störtar sig fram mot rampen för att
ta skydd i publikens ögon

Murverket vittrar, detta som ständigt försvinner: Man hör stenar som hoppar på isen
Fåglar hoppar, gossar, själar, kroppar hoppar medan solen går i moln

Vi sov i störtande flygplan Levde på mjölk
och förvåning
Vi lärde oss att gå upp i rök

Björner Torsson, ur föreställningen ”Unknown pleasures”, Reich + Szyber 2009

The Sugar Made Me Do It – Kulturhuset, Stockholm

2011-09-30

Verkets namn är ”The sugar made me do it” och Bogdan är Dj None Of Your Fucking Business på lördagskvällen den 18/4, mellan 22.30 – 00.30.

I en 120x90cm låda har vi byggt en labyrint av sockerbitar, och kommer att låta två möss springa runt därinne, samtidigt som man med fördel får besvara frågeformulär om sitt sötsaksberoende baserat på alkoholistutredningar, genom vilken publiken kan ta till sig lärdomar om sockerberoende, hjärnans belöningssystem, möss och sig själva…

A Perfect Conversation

2011-02-16

”The Beautiful People, The Beautiful People, It’s all relative to size of your steeple, You can’t see the forest for the trees, And you can’t smell, Your own shit on your knees…”
(Marilyn Manson ur ”The Beautiful People” 1996)

5 skyltdockor i dyra kläder från Tiger varav 3 kvinnor och 2 män. Alla dockor är uppkopplade till en kompressor, en behållare med tapetklister, samt ett styr/reglerprogram i en dator. I varje dockas mun mynnar det ut en slangända ur vilken strålar av tapetklistret – festens konversation – far genom luften mellan dockorna.

I ett av dockornas ögon är en liten digital kamera inmonterad. Den är kopplad till datorn som i sin tur länkar ut det dockan ’ser’ ut på Internet. Det finns alltså möjlighet för vilken surfare som helst, oberoende av var på planeten de är, att inte bara se ur dockans perspektiv, men även styra dockan till en viss del: vrida på huvudet och spotta på 3 av de andra dockorna.

Plats

Varuhuset NK:s skyltfönster samt på Internet, 30 januari – 15 februari 1998.

Recept

1 skyltfönster, 5 skyltdockor, 5 kostymer av märket Tiger, 1 digital kamera, 1 datormonitor, 1 dator, 5 kompressorer, Styr/reglersystem, Tapetklister, Plastslang.

”Ecce Homo”, installation, Liljevalchs konsthall, Stockholm, 1992

2011-02-08

Installation, Liljevalchs konsthall, inom grupputställningen ”Se människan”.

November’92 – januari’93. Även Lunds konsthall, Jönköpings Museum, Magasin 141 i Göteborg samt ett antal konsthallar och gallerier i Sverige och Finland genom grupputställningen ”Kejsarens nya kläder”, Riksutställningar 1993.