Två äldre performance artistes firar en alldeles för tidig påsk.
Foto: Martin Rössel
Ljud: Siiri Eriksson
Två äldre performance artistes firar en alldeles för tidig påsk.
Foto: Martin Rössel
Ljud: Siiri Eriksson
Sång: Magnus Karlberg
Idé och produktion: Bogdan Szyber & Carina Reich
Spöksugen skapad av Norrlandsoperans attributmakare.
Som undertryckt sexualitet, gruppens osynliga våld på en given individ samt extasens liderliga genombrott.
Stycket är idag, i slutet av 2009, helt och hållet utformat och iscensatt tillsammans med dagens scen-, sång- och bildkonstgeneration. Alla medverkande, inklusive ljus-, ljud- och kostymdesign, precis som vi för 24 år sedan, är kreatörer i 20 – 30 års åldern.
Som förr består scenbilden av 120 meter hamparep, 600kg säd samt det intrikata rutnät som av- och begränsar aktörerna under spelets gång, utfört i realtid av Martin Christensen från Konsthögskolan.
Premiär 22 januari 2010 på Teater 1, Teaterhögskolan.
”Världen omkring oss är utomordentligt välförsedd med restriktioner. Vi är så vana vid dem att vi tar de flesta för givna och ofta inte ens är medvetna om deras existens. För att få reda på hur världen skulle te sig utan sina vanliga restriktioner är vi tvungna att gå till sagor eller filmfarser i crazygenren, och inte ens dom undanröjer mer än en bråkdel av restriktionerna.”
W Ross Ashby: An Introduction to Cybernetics (1956)
”Först ignorerar de dig, sedan gör de narr av dig, sedan attackerar de dig, sedan vinner du.”
Mahatma Gandhi
”Serious sport has nothing to do with fair play. It is bound up with hatred, jealousy, boastfulness, disregard of all rules and sadistic pleasure in witnessing violence. In other words, it is war minus the shooting.”
George Orwell
“The only interesting answers are those which destroy the questions.”
Susan Sontag
Alla grupper genomgår olika faser allt eftersom individerna i gruppen förändras, relationerna i gruppen skiftar och gruppen som helhet upplever olika saker. Olika grupper kan utvecklas i olika takt och på olika sätt, vissa kan hoppas över olika faser eller skifta tillbaka till en redan upplevd fas. I allmänhet kan ändå gruppens faser beskrivas såhär:
Medlemmarna i gruppen försöker lära känna varandra och få initiativ tas. Man försöker ta reda på hurudan grupp man hamnat i och hitta sin egen roll i gruppen. Man måste kunna ge av sig själv och göra kompromisser för att kunna mötas och lära känna varandra.
Medlemmarna börjar bli varma i kläderna. Man slappnar av tillsammans och engagemanget ökar. När medlemmarna lärt känna varandra bättre kan även rollerna i gruppen omfördelas.
Gruppen svetsas ihop till en helhet och alla mår bra i gruppen. Oskrivna regler och dolda normer börjar etableras.
Efter att ha arbetat ihop ett tag börjar man irritera varandra. Negativa sidor börjar träda fram hos medlemmarna och gruppen känns otrygg eller otillfredsställande. Om medlemmarna klarar av osäkerheten finns det goda utvecklingsmöjligheter.
Konflikter och irritationsmoment arbetas igenom i gruppen och man hittar gemensamma lösningar. Olikheter kan nu accepteras på ett nytt sätt.
En cirkel i grupprocessen är sluten. Gruppen kan välja att avsluta, vilket kan skapa sorg och lättnad. Väljer man att fortsätta leds man på nytt in i cirkeln av gruppens faser.
Ur Finlandssvenska Skolungdomsförbunds resursbank för elevkårs- och skolaktivister
Gruppmodellen bygger på grundmodellen som säger att alla mänskliga behov och beteenden kan beskrivas genom dimensionerna Tillhöra, Kontroll och Öppenhet.”
Will Schutz, Fundamental Interpersonal Relations Orientation
Den vanligtvis med tiotusentals blommor dekorerade Blå Hallen var helt tom på blomster Dessa bars successivt in av de sjungande körmedlemmarna som i sin tur smyckade alla bord, samt balustrader och trappor.
Idé, design & regi Carina Reich & Bogdan Szyber.
Kvinnan (Tua Åberg) sjunger en dialog med en man (Lennart Forsén/Dag Metin Ardel) som sitter i en plexiglasbox. Hans kostym är täckt av tusentals pålimmade och påsydda frön, vete-, majs-, och rågkorn, samt kanelbullar. På huvudet har han även en bull-peruk. Han delar plexiboxen med ett 10-tal vita möss som klättrar på honom och äter av kostymen. Runt honom ligger ett Arcimboldo-överflöd av bröd, längder, bullar, och kakor.
För ackompanjemang svarar Carl-Axel Dominique på clavisino, ett instrument byggt inför kungens 50-årsfest på Globen, det enda i sitt slag i världen. Musiken är av F. Pilkington, D. Buxtehude, R.V. Williams, J. Haydn, J.S. Bach, C-A Dominique, C. Monteverdi, H. Purcell samt C.J.L. Almqvist.
Moderna Dansteatern, Riksteatern, Stockholms Universitet, November 1996 och Mars 1997.
1 plexiglaskub med 12 kg bakverk, 10 möss och 1 manlig operasångare, 1 levande fontän med en kvinnlig operasångerska i 3768 liter kaffe, En hungrig publik, 35 minuter.
X & Y, Den Grå Vardagens Bastarder skapades av Bogdan Szyber och Carina Reich utifrån och till musiken och energin från det tidiga 80talet.
X & Y har uppförts 1984 -1990 på bland många andra spelplatser galleri BarBar, Kulturhuset, Stockholm, Charlottenborgs konstmuseum, Köpenhamn ,Centre Culturel Suedois, Cafe de la danse i.o.m. 2eme Concours International de Mimographie (som vi vann) Paris, S:t Pauli Theater, Hamburg samt Auckland International Comedy Festival, Nya Zealand samt i början av 2009 på Scandinavia House, New York.
Dessa stycken uppfördes i.o.m. Northern Realms programmet på Scandinavia House i New York:
”Strykjärnet” till ”Hapax Legomena” av Shriekback
”Familjen” till ”Full house” av David Moss
”Trädgårdsmästaren” till ”Wreath” av Phil Minton
”Måltiden” till ”Lucinda” av A Certain Ratio
”Arbetsförmedlingen” till ”Legs” av Massacre
”Caféet” till ”Would you rather dancing be”/”Bloody chamber” av Ludus
”Barberaren” till ”Heritage” av Material
Efter gästspelet med ”X & Y – Den Grå Vardagens Bastarder” den 12e januari på Scandinavia House i New York, där vi även visade vår och Jonas Åkerlunds kortfilm ”The Hidden”, har vi spelat ”X & Y” på Salong Giraff, Folkoperan den 20 mars samt på Boulevardteaterns mimfestival den 28 mars.
Ett antal skärvor ur svensk vardag, planlöst förflyttade på luftkuddar i exakt 60 minuter. Allt till drivande, bastung techno av Lucky People Center – Johan Söderberg, Jean-Louis Huhta och Hasse Örn.
En granskog, en förolyckad motorcyklist förblödande på en landsväg, en städerska tryckande i sin skrubb, en tröstätande ung kvinna, en inåtvänd poet, en soldyrkande solariegäst och tre musiker in frenzy.
En andeutdrivning av Det Svenska ’Gemytet’…
Scen: Blå lådan, Dansens hus
Koncept: Carina Reich och Bogdan Szyber
Musik: Lucky People Center: Jean-Louis Huhta, Johan Söderberg, Hasse Örn
Teknisk kreatör: Johnny Rosén
Inredare: Sara Szyber
Ljus: Jonas Christianson
Ljud: Dan Valberg
Medverkande: Hannu Böök, Staffan Eek, Karin Hjortek, Johan Kakko, Christian Lundeberg, Ossi Niskala, Carina Reich, Anette Sallmander, Bogdan Szyber
Moderna Dansteatern, december 1991, Moderna Museet, mars 1992, Kanal 1 Sveriges Television Bildjournalen, februari 1992.
2 dansare, 1 plexiglascylinder, 1500 liter med vatten, Cirka 8 minuter.