Unknown Pleasures

Never give anything away for nothing
The junk merchant doesn't sell his product to the consumer, he sells the consumer to his product. He does not improve and simplify his merchandise. He degrades and simplifies the client.
-William S. Borroughs

We theme-parked the future just as we theme-park everything. We theme-parked the past. We theme-parked the future, and visit it only when we feel we want some sort of glittery gimmick.
-J.G. Ballard

In deep sadness there is no place for sentimentality.
-William S. Borroughs

Den tredje delen i vår ”Melancholy Cycle” trilogi, har fått sin titel efter ett album av Joy Division, vars sångare Ian Curtis begick självmord i ett tidigt 80-tal. En tid som frustade i nyordning inom musik, mode och dans. Detta 80-tal präglade naturligtvis vårt skapande med dystopisk estetik, existentiell svartsyn och den samplande kulturens genombrott. Aktörerna i ”Unknown Pleasures” befinner sig i resterna av ett havererat nöjesfält. De är lämnade i bakvattnet, i ett ingenmansland mellan stad och landsbygd. Även som karaktärer är de lämnad ballast i en nyttokultur, där varje individ som inte förmår tillverka sig själv blir en social restprodukt. Dessa personer har förlorat själva känslan av förlust eftersom de inte haft en att sakna, och inte heller ser framtiden som en möjlighet att förlora. De lever i ett upprepat nu, med det direkttillfredsställda upplevelsebegäret som enda transaktion mellan individer.